tagga tagga tagga
28 jävla dagar kvar till Siesta, Asking Alexandria, Danny Worsnop och allt annat som kommer med Siesta.
Vet inte om jag någonsin varit lika taggad och lugn samtidigt
Håkan Hellström 25/3
Åh, Håkan igår. Så fint. Är dock för svag för mitt eget bästa och fick ställa mig i utkanten av publiken efter att ha brottat mig längst fram under den första hälften. Där fick jag stå och bli antastad av någon äcklig jävla kille men inte ens han kunde förstöra konserten. Håkan live och på skiva går inte ens och jämföra och jag menar, hur grym är han inte studio? Ojojoj, SÅÅ bra var det. Nuff said.
Bilder tagna av Maja.
AAAAAAAAAHHHHHH!!!!
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHH!
DÖRDÖRDÖRDÖRDÖR!
Hur fan har jag kunnat missa detta?
ASKING FUCKING ALEXANDRIA TILL SIESTA!!
och med sällskap av august burns red.
Gissa vem som befinner sig i hässleholm 2-4 juni?
Johnossi live @ folkets park 17 december 2010
Johnossi igår var enkelt beskrivet underbart. fan, de killarna kan det där med scennärvaro alltså. På något sätt så tror jag nog att när det är färre personer på scenen så måste de fylla upp tomrummet som andra hade gett och de måste ge mycket mer på scenen. Lite surt att de valde att inte spela Summerbreeze, men den såg jag ju live i somras så det är okej ändå.
Det enda jag kan klaga på är idioterna som stod framför mig. Vad är det för idioter som står och håller om varandra axlar- EN HEL JÄVLA KONSERT och står näst längst fram. Fick både en och 16 snytingar i ansiktet och bröstet. Och fanskapena släppte ju aldrig varandra heller trots att jag jävlades tillbaka genom att skrika rakt i deras öron och försökte fälla dem för att inse att det de gjorde inte är okej. Det goaste var ju att de tog upp 5 gånger så mycket plats bara för att de skulle stå och kramas så 3 personer hade fått plats framför dem, men gick det att trycka sig fram eller? Nej. Nästa gång jag stöter på sådana idioter ska jag seriöst strypa dem.
Tror inte att samhällsuppsatsen skriver sig själv tyvärr så jag får ta och hjälpa den lite på traven nu. Kan ju bara tillägga det att tekonsumtionen är extremhög för tillfället och tepåsarna börjar ta slut. Illa illa illa.
As I Lay Dying + Heaven Shall Burn + Suicide Silence @ Brewhouse 16 november 2010
nä.. inlägget om As I Lay Dying blir bara skit så tänkte bara berätta snabbversionen av vad som hände för de som bryr sig (det vill säga jag)
Suicide Silence var awesome live trots att de inte charmar mig annars.
Heaven Shall Burn var fantastiskt. Kaoset, känslan och killarna var awesome
As I Lay Dying var den enda spelningen som jag stod längst fram på. Och det var obeskrivligt bra!
Efter så fick vi stanna kvar en stund efteråt eftersom mamma lovat att hämta men räknat fel på tiden och vi träffade hela As I Lay Dying och de var hur jävla humana och fina som helst. Jag tror att det var basisten i Heaven Shall Burn som bjöd oss på öl blandat med cola och Phil Sgrosso gjorde snyggaste vurpan jag sett på flera år. Så mycket mer hände men jag orkar fan inte dra upp allt.
Kan fan inte formulera mig bättre än så här eftersom hela kvällen var helt bortom alla gränser av förstående. Jag har träffat mina älsklingar och de var varken dryga eller egoistiska utan blev fruktansvärt glada när vi snackade med dem och skämtade på som fan. Helt beyond kväll för en småstadsbrud i Sverige som jag.
And in the parallels we struggle to upkeep,
Stina, Tim Lambesis, Kajsa.
Svävar lite på moln fortfarande. Återkommer när jag kommit ner på jorden igen
I'm not the best you could have attained
Two Doors Cinema Club är Emmabodas första bandsläpp inför 2011 och jag klagar absolut inte utan har firat genom att lyssna på dem hela dagen. Jag känner världens jävla craving för att köpa biljett nu...
saknar emmaboda
I've been locked inside your heart shaped box for weeks
Glömde ju helt bort denna godingen som jag helt av en slump hittade på >Rockfoto.nu<
Två ryska Kerry King-kopior, Fred, Mirres hår och, ja, en döende mig.
FINT!
Trodde att vi började skolan på torsdag nästa vecka men vi började visst på onsdag. Kändes rätt crap med en dags mindre frihet. Även om jag saknar skolan som fan så har jag insett att 2an kommer bli ett helvete. Bara plugg, projekt & jobb. Känns som att jag har tagit mig vatten över huvudet men har andra före mig klarat det så ska väl jag med orka, eller?
sonisphere 7 augusti 2010 -part 2
När Anthrax tackat för sig och gått av scenen kände jag mig tom. Helt ärligt, ja. Jag ville ha mer, kunde inte få nog. stod bara och gapade, torkade bort regndropparna som rann ner för ansiktet medan flera människor front-row lämnade sina platser. Ett par ryssar som stank vodka tryckte sig fram mellan mig, Mirandra & Fred. De kunde inte ett ord engelska. De var båda flintskalliga, tjocka, innehavare av tribaltatueringar samt skägg och försökte efterlikna Kerry King något extremt. Den ena hade av någon okänd anledning Teaterblod rinnande på huvudet och armarna. På andra sidan hade jag två killar i size XL som snusade lössnus och byte sitt snus var femte minut. Härligt sällskap. Snuslukt på ena sidan och Vodka på den andra och så jag och min svett i mitten. HÄRLIGT!
När det var dags för Slayer blev det helt hysterisk i publiken. Kerry King stegade ut och jag hade helt klart bästa läget. Han stod precis mitt framför mig. Blickarna, de fula tribalerna, skägget, gitarrspelandet. GAAAH, jag dör. De rev av den ena underbara låten efter det andra. Det var lite stelt på scenen, det måste jag hålla med om, men det spelade ingen roll. Det var musiken som spelade roll och den vara lika headbang-vänlig som vanligt.
Jag stod som en packad sill bland alla stora, tjocka killar runt omkring mig. Jag hade svårt att andas flera gånger, men ignorerade det det bara och försökte puta bakåt, men det gick knappt. Mitt i spelningen andas jag ut kraftigt och direkt på dte kommer det värdens tryck och jag slutar att andas. Jag måste ha svimmat för jag kommer inte ihåg något för än jag ligger i sjukhustältet och två personer försöker lägga mig i framstupa sidoläge. Jag vägrar ligga så, vill bara ut i publiken igen. En sjuksköterska får sitta och hålla i mig och berätta för mig hur jag ska andas. Jag har panik och vill inte mer.
Slayer dånar utanför, jag ligger och försöker andas mitt i ett panikanfall. Jag kan inte ens svara på tilltal. Allt bara är borta. Jag får vara kvar där en stund. de får undersöka mig lite sporadiskt men hittar inga fel förutom då att jag svimmade pga luftbrist. De hinkade i mig vatten och ledde mig efter en kvart ut på området med massa prd om att jag skulle ta det lungt, inte gå in i någon trängsel, försöka andas normalt och uppsöka sjukhus om det inte hade blivit bättre framåt kvällen.
Jag ställde mig så att jag såg scenen från sidan och såg sista låten. Grät en tår och skakade lite av köld och rädsla. Slayer gick av. Jag var tom. Urinvägsinflammationen gjorde sig påmind men det var 24 meter lång kö till samtliga bajamajor så jag sket it. träffade Miranda & Fred igen. Såg en snudd av Iggy innan det verkligen började spöregna. Jag vart dygnsur på 10 minuter, ända in på underkläderna. Jag hade ont i magen av urinvägsinfektionen, ont i bröstet från Slayer och andades ojämt och hade svårt att prata och frös som fan. Så jag ringde mamma och åkte hem till mina släktingar. Det var dagens bästa känsla, när jag fick åla mig ur alla blöta kläder, och krypa ner under ett varmt täcke och värma mig.
Jag hade planer på att ta mig tillbaka till festivalområdet men det råkade ju vara faderskapets födelsedag (samma dag som en viss Bruce för övrigt) så jag blev klädd i pappas stora lammullströja och fick mat på någon fin restaurang. Sen orkade jag inte ta mig tillbaka till området och var extremt glad över mitt beslut när jag såg Åskovädret komma in över Stockholm.
alla bilder är tagna av mig och kommer alltid att vara vad ni än säger bitches!
sonisphere 7 augusti 2010 - part 1
Sonisphere. Vart kan man börja berätta. I vilken ände ska man börja förklara. för mig är allt obeskrivligt. Jag blir mest bara arg närjag får frågan om det var bra. Så klart det var bra. För mig var det hur jävla bra som helst. Samtidigt som jag tänker tillbaka på alla fina minnen, blicken Scott Ian skickade mot mig, Belladonas underbara röst och Kerry Kings mäktiga gestalt så dyker all smärta och olycka upp.
Jag fick under fredagen antibiotika mot en kraftig urinvägsinfektion. Jag funderade först på att inte åka alls eftersom jag hade enormt ont i hela kroppen och inte visste om jag skulle orka men sopade bort de tankarna och drog mig upp mot Stockholm. När jag väl steg av tunnelbanan vid 12tiden tillsammans med ja, såpass många andra människor att vi skulle fylla 3 tunnelbanetåg, kom peppen till mig. Jag glömde bort allt vad antibiotika och smärta hette och insåg där någonstans att jag har gått och längtat efter den här dagen sen jag lyssnade på Slayer första gången.
Jag gick i samma led som flera 1000 andra människor (det kändes nästan som en pilgrimsfärd) mot festivalområdet. Men kände inte en jävel och det kändes skönt på något sätt. Att jag gjorde detta för mig själv, för min egen skull. inte skulle behöva bry mig om vad andra ansåg eller ville se. Bara jag och mina behov.
Väl i entrén blev jag riktigt chockad. Dom visiterade mig inte ens, det fanns ingen struktur på någonting och jag var bara allmänt paff. Sådant de vanligtvis är stenhårda med (som att man inte får ta med flaskor in på området eller paraplyer) fanns inte. man hade nästan kunnat ta med sig ett samurajsvärd in utan att det blivit beslagtaget. De bara frågade vad jag hade i väskan och jag sa en regnjacka och blev förbi släppt. Jag hade kunnat få plats med all möjlig annan skit i den väskan utan att bli av med den. Vid stadsfestivaler brukar säkerheten vara enorm (när de tom tar av korkarna på PET-flaskorna kan tom jag tycka att det går för långt men)
Träffade Mirnada & Fred och vi ställde oss och väntade på att Anthrax skulle börja spela. När jag såg Scott Ian skymta i kulisserna stannade mitt hjärta helt. Jag var helt borta. bara skrek. Jag fattade för 1 sekund vad som höll på att hända. Jag skulle få se Anthrax. Bandet som fick mig motiverad till så sjukt mycket. Sen när bandet steg ut på scenen vet jag inte vad jag gör. Jag vet inte vad som hände. Jag stod och hoppade, sjöng med och var helt uppe i varv. Efter 3 låtar borde kroppen vara helt slut men den bara fortsatte att glädjas och helt plötsligt hade jag även tryckt mig längst fram. Scott Ians blickar till mig, Joey Belladonna som sjöng som bara han kan. Allt var så underbart!
Jag har extremt svårt för att sätta ord på upplevelser som denna. Jag skiter fullständigt i vad andra klagar på att Belladonnas röst börjar svika eller att det var det ena eller det andra. För mig var det enormt stort att bara få se dessa killar som skapat denna underbara musik. Så jag skiter fullständigt i att sätta en recension eller något liknande. Jag har fortfarande inte hämtat mig helt efter denna upplevelse.
Alla bilder är tagna av mig och kommer alltid att vara vad ni än säger bitches.
inget annat än emmaboda- dag 4
Lördag-
dagen började fint med ett besök emmaboda centrum där vi käkade mat, vilade och bara chillade i solen som för en gångs skulle bestämde sig för att kika fram.
Vi fick dock inte tag på några knivar så mitt IDkort fick agera både kniv och smörkniv.
kände mig lite lagom metal när jag fick ett cigg på mjukpack och pilotbrillorna på nosen. När jag ser bilden nu så tycker jag bara att den ser så jävla hippie ut att jag vill dö.. hehe
Efter en hel dels letande hittade vi camp fashion. Det var inte alls så fashion tyvärr. Men dom hade ylva på tändaren.
Elin och Ylva
Camp Comic Sans Misär
Tajana
Crystal Castles. Där allt gick åt helvete. första hela spelningen jag såg på emmaboda. Vi stod mitt i publikhavet av fulla idioter och i andra låten faller vi och 50 andra handlöst ner på marken. allt jag tänker på är att skydda huvudet medan jag känner den ena kroppen efter den andra landa på mig och ivrigt försöka resa sig upp igen. Ylva få tag i mig och drar upp mig och Elin ligger 2 meter bort och vi får dra upp henne och ta henne till sjukhustältet. Därifrån höll jag mig jävligt layed-back i publiken och träffade på en kille från tidigare veckan istället.
Summering dag 4- finfin förmiddag, ingen fylla på kvällen, Uffie ställde in, Maskinen & Crystal Castles bevittnades. och jag var allmänt arg och opepp en bra del av kvällen.
inget annat än emmaboda- dag 3
fredag:
klockan 3 på natten vaknade jag igen och ellen låg brevid mig. tilda kom och la sig i fotändan av vårat tält i fosterställning med sin döäckliga trenchcoat på sig. finfint.
när jag gick upp var det första jag såg vårat partytält lyfta fån marken och flyga iväg i en kraftig vindpust. när vi senare skulle ta tillbaka det var inprincip alla pinnar i tältet trasiga. SCORE!
jag gick och la mig sen och var antagligen rätt jävla bakis, inte så konstigt
elin var duktig och tvättade håret och sen lekte hon emo
camp comic sans folk
den fräscha delen av vårt camp
galenpanna spelades. ellinor (som aldrig ens sett fågelturken) förlorade stort
tilda kriminell. snyggast på hela emmaboda
bilcken. hej jag är rädd
2 many drummers
jag kommer verkligen inte ihåg att dessa bilder tagits eller vem som tog den sista...
antagligen henna som någon målade ner mig med. jävla as. fortfarande inte borta helt.
avslutar med en bild på hipstern med vodka på bag in box i tygkassen. Vi satt och torterade honom totalt i 3 timmar genom att grundligt förklara nästan alla våra internskämt. stackars kille.
summering dag 3- jag var bakis as hell, min tältroomie åkte hem, jag fick sova själv, lagom full på kvällen. bästa dagen på emmaboda. Allt var så perfekt som det kan vara. Det var inte många sevärda band så vi skippade det mesta .
sonisphere nästa
VAD GÖR VI? NU GÖR VI!!
ses där people
inget annat än emmaboda- dag 2
torsdag:
jag och ellen vaknade upp vid 8 av att våra kära grannar redan hade börjat festa bort bakfyllan. vi försökte hålla oss i sovande skick fram tills 10 då vi gick upp. klockan 12 var det dags för festvalens första band Hoffmaestro & chraa. Jag, elin, sally och ylva drog dit utan byxor och rejvade en stund innan vi gick. PÅ den korta stunden vi var där han festivalens fetaste internskämt.
Sally och Ylva under Hoffmaestro
ellinor & tildas tält ramlade ihop och gick sönder efter att någon antagligen ramlat på det. Så de fick baxa in deras grejer i vårt tält. Efter det hittade jag ellinors tandborste överallt i tältet. låg den inte i min sovsäck så låg den i mina skor. sen hur fräsch tandborsten är ska vi inte prata om
ellen och jag gick ner till "stan" och handlade mat. vi fick stå i kö i 35 minuter för att komma fram till kassan. Jag var för jävla hungrig och hittade två burkar med ravioli. dock utan inbygd öppnare vilket jag inte upptäckte förän jag kom tillbaka till campet. tre skadade fingrar senare var burken så pass uppbruten att man kunde äta ifrån den. Men raviolin var inte värd allt blod.
sen började festandet igen
såpbubblorna kom fram
ölen är typ större än mitt huvud? inte konstigt att man blir dygnrak då
någon råkade aska lite på ylvas tygpåse. fashion tyckte hon
såg lite av entombed, billie the vision and the dancers & radio dept.
taggade inför att se johnossi typ hela dagen men 50 minuter innan deras spelning så låg jag här invirad i ett staket för att 5 minuter senare ligga deckad inne i mitt tält. Elin försökte få liv i mig men jag vägrade vakna. skäms som ett jävla djur i efterhand. Och fick senare veta att de var den bästa spelningen på hela emmaboda av någon. fyfan. aldrig mer alkohol.
summering dag 2: jag drack för mycket, söp bort johnossi, deckade halv 10 och kommer inte ihåg något typ. plus att jag hade mössa på mig hela dagen.
inget annat än emmaboda- dag 1
Onsdag:
började min festival med en riktig painresa. först 40 minuters tåg, sen 40 minuters tåg till och sen 80 minuters väntan i borås för att sedan åka tåg i 2,5 till och sen var jag framme. Tack gode gud för att jag tog med Marilyn Mansons Den långa vägen ut ur helvetet, annars vet jag inte vad jag hade tagit mig till.
väl framme började partyt på en gång. regnet började dugga mot oss så vi tryckte in oss under partytältet så gott det gick. trevligt hade vi det i alla fall. eftersom det inte var några band som spelade på onsdagen så var det bara party på hela campingen som gällde.
saxofonspelande kille. en bra man
det blev värre med regn sen och ylva blev arg
jag och min kära tältkamrat Ellen drog på öljakt, detta efter att vi redan druckit oss för fulla. Det syns förhoppningsvis på bilden
världens snyggaste Elin hjälpte till med ölspaningen
sen vart det pusskalas mellan pinglorna
japp, hångel it is
ellen med killen som snodde mina tändare.
en bra bild på mig, och massa hoffmaestro-killar. min extrema längd syns extra tydligt på denna bilden!
Summering dag 1. Party party party i regnet. Härligt folk och än så länge besöksvänliga bajamajor.
Pier Pressure
Så här så kommer det- Pier Pressure var så jävla överskattat.
Jag köpte min biljett för det första endast för att The Used skulle komma men de ställde in hela sin turné av okänd anledning ett par veckor efter att min biljett var köpt. Hade funderingar på att sälja biljetten och funderade många gånger om och men om jag skulle sälja den eller inte. Vilket jag i slutändan inte hade ork till att göra så jag gick dit. Men väl där. Okej. Pendulum överraskade mig jättemycket. Fyfan vad sköna de var. The Sounds har jättebra låtar men suger helt ärligt live. Så jävla synd. Under Takida & Dead by April orkade jag inte ens tänka på att dom spelade och jag gick ifrån Plan three's spelning eftersom jag bara stod och irriterade mig på hur Sångaren försökte imitera Chris Martin(Coldplay). 30 seconds to mars är en historia i sig och Paramore var bra men den helkassa publiken drog ner det hela. Dem enda som verkligen tog mig med storm var Johnossi. Oh boy, dom fick verkligen igång publiken och var hur sköna som helst. Musiken gjorde sig verkligen bra live och, ah. LÖVLEY helt enkelt.
Men för att gå på de roliga historierna 30 seconds to mars. enda anledningen till att jag ville se dem var att få dregla lite över Jared Leto. Men när snubben kommer ut på scenen tara jag först att det är ett stort skämt. Han en rosafärgad tuppkam med vita rakade sidor. Han är iklädd en beige Trenchcoat och knallröda nithandskar och såklart ett par stora fula solglasögon. Jag stod hela första låten och väntade på att han skulle dra av sig sin trenchcoat och ta av sig tuppkammen och visa vad han hade under skojmössan typ. Visst, han var fortfarande gorgeous men inte så het som han brukar. Inte på långa vägar. Vi insåg ganska snabbt att det var mer värt att stå och köa till Paramore än att uthärda den där skiten.
Paramore on the other hand. . . Skitduktiga på scen och allt. Men publiken vill man bara skänka lite vett till. Allt var bara att stå och skriksjunga med i låttexterna och tycka synd om sig själva för att dom inte var längst fram. Jag stod 5-6 meter från scenen innan de började men redan på första låten var jag nästan längst fram. De flesta i publiken bara stod och hängde och om man mot all förmodan skulle vilja sträcka upp händerna i luften eller hoppa lite (bara smågrejer alltså) fick man uthärda bitchblickar av dom runt omkring. Sen att publiken till 90% bestod av tjejer märktes också ganska väl. Dom är inte vana vid denna trängsel som uppstår och tycker att man är skittöntig om man diggar med i musiken. Visst är jag mer van med de tuffare tagen och killarna Hardcore och Metalcore-konserter men det här var faktiskt katastrof. Och att 75% av publiken inte förstår att Paramore är ett band beståendes utav 5 personer och inte bara Hayley är ju bara pinsamt. Visst är det frontpersonen som syns mest men det verkade inte vara någon som la någon vikt vid de andra bandmedlemmarna. Bara pinsamt. Men Dom var bra på scenen och försökte få igång publiken bra men misslyckades i alla fall med den delen av publiken där jag stod.
Johnossi förvånade mig däremot stort. Dom var ju grymma. Och publiken här var ju med på noterna också. Vi stod och dansade och hade oss dom var bara för jävla grymma. Kanske var dom så bra för att jag inet förväntade mig något men tror nog allt dom hade varit awesome ändå.
Så allt som allt- Visst helt okej. Men värt 700 spänn? NEJ!
Johnossi ska jag dock se igen, haha
West Coast Riot
Min negativa inställning innan West Coast Riot vände i samma sekund som jag klev av tåget i Göteborg och Lina skickade ett sms och sa att hon hade fått gå av sitt pass tidigare än väntat. Jag fixade mina band och drog till Frihamnen och väl där blev jag mer entusiastisk än ett barn på julafton. Stämningen, människorna, musiken, HELA GREJEN! It was fucking awesome. Han med att kolla på The Specials & Flogging Molly med bra avstånd och chillmodet påkopplat innan det var dags att dra sig mot A Day To Remember's spelning.
Seriöst. Helt underbara var de. Vi blev helt igenmosade men stod helt perfekt placerade för vår ringa längd. Vi stod på andra/tredje raden med bara lika små tjejer som vi framför oss och dom rörde inte så mycket på sig så det gav ju lite utrymme för oss som hamnat steget längre bak att se de fina grabbarna också. Efter att ha gått och varit helt hysteriska i minst en timme innan ADTR så var vi hur lyckliga som helst efter då vi begav oss mot scenen som Rise Against snart skulle beträda.
Vi insåg hur mycket folk det var och att om vi ens skulle försöka att ge oss in i folkmassorna framför scenen så skulle vi 1- inte se ett piss, 2- dö. så vi sket i det och gick och satte oss på ett staket mot några bajamajor. Mindre bra val kanske? efter 5 minuter så spydde en kille precis bredvid oss och vi konstaterade snabbt och äcklat vart hans måltid hade ägt rum. Och en stund efter det så började en av bajamajorna bakom oss skaka som fan så vi drog fort som fan därifrån och ställde oss istället närmare folksamlingen.
Rise Against i sig var helt jävla unbelievable. Hela kroppen rös under hela konserten och extra mycket på låtar som Prayer of the refugee, under the knife & hero of war. (och nej jag har inte tröttnat på den sistnämnda eftersom jag inte lyssnar på radio och inte ens visste att det var en "radiohit"). Dom var så fina och så jävla awesome. Det hela slutade i att Tim McIlath tackade Sverige för allt "fucking great" som detta lilla land har gjort åt resten av världen och hade mest i syfte på att hockeylaget han supportade som vann Stanley cup iår och så drog han upp en av de svenska spelarna i Chicago och tackade Sverige för att vi fick fram så fina människor som honom typ. Allt var så random och fint. Lina skyllde såklart alla mina rysningar på den påstridiga kylan men icke då. Jag rös endast för de var så förbannat jävla bra. Efter Rise Against så hade kylan blivit så påtaglig att vi inte orkade att vara kvar utan började dra oss.
Fin kväll, ohja! Missade The Hives men det känns inte så nödvändigt att ha sett dem för att vara ärlig.
Och nej, Jag har inte införskaffat en kamera än utan ni får klara er utan bilder. Sorry.
Tonight: Parkway Drive
Jag, mitt otvättade & äckliga hår samt lite fina människor
snyter oss åt götet snart!
See ya there bitches!
Ska bli kul att se hur döda vi är imorgon!
Should i stay or should i go?
Sonic Syndicate kommer till Skövde!!!!
Dom ersätter Deathstars i vår lilla festival Younomia.
Jag och Nathalie är som galna fjortisar på speed i den glädjen alltså!!
Och den lilla fittan som har en gratisbiljett också..
A day to remember kommer till West Coast Riot och biljetterna släpps imorgon.
De 1000 första kommer endast att kosta 595;- istället för 695;-
Dom kommer även till Peace&Love.
Slayer får sällskap av Guns'n'Roses på Sweden Rock? Ryktet säger så i alla fall
och jag är i valet eller kvalet om jag inte ska ta och skjuta upp mitt planerade datorköp och gå på inte mindre än 4 festivaler i sommar....
In that case it'll be
Sweden Rock Festival 9-12 juni 2390;-
West Coast Riot 17 juni 695;-
Metaltown 18-19 juni 1450;-
Sonisphere 7 augusti 880;- (Julklapp)
Totalkostnad för mig ; 4535;-
Den sved lite men det känns så värt. Enda som är i vägen är sommarjobbet (om jag nu får det dvs). Familjen vill ju ha med mig åtminstonde en vecka till Spanien. Jag är inte lika säker. Livet är hårt! Lite skit att vara borta så mycket om jag måste byta bort samtliga tider. Man vill ju ha lite lön i sommar också ;o
Typ pengakåt?
Enter Shikari Live @ Brewhouse 10/01 2010
Alltså Enter Shikari..
Var fan ska man börja beskriva det?
Så otroligt jävla bra var det att det knappt går att förklara.
men det är väl värt ett halvtaffat försök.
Lina ringde mig en timme innan tåget gick igår och skrek av ilska eftersom förbandet Story Of The Year hade ställt in. Dom råkar vara ett av hennes favoritband och såklart hon var förbannad då. Hon ringde även upp och skällde ut arrangören och sa att det sög kuk att Story of the year hade ställt in. Ordagrant. Självklart var det tråkigt men det var bara att bita ihop och jag var ju mer taggad på att se Enter Shikari än SOTY så jag överlevde. Men bandet som dom hade ersatt SOTY med SÖG SÅ TOTALT JÄVLA HÅRT! Ingen energi någonstans och inga bra låtar. En snygg sångare dock men det kommer man inte långt på när det börjar att skära sig på de höga tonerna. Men vi överlevde då vi stod och hängde i bardelen.
Vi kom till Brewhouse 35 minuter innan insläpp och kön var redan då lång. Det fula var att kön ringlade sig på fel sida av turnébussen så man fick stå och trycka in i buskarna på vissa ställen så vi ställde oss inte i kön på en gång och tur var väl det att vi inte gjorde det. För rätt som det var kommer två män och börjar försöka ta sig in i bussen och Sofia skriker till! Det är dom, Det är dom! och jag kollar till och visst fan är det dom. Trummisen Rob Rolfe & Gitarristen Liam "Rory" Clewlow bara stod där precis bakom oss. jag och Sofia nästan skriker av upphetsning och extas och blir helt talstumma. Sofia bara väser till Lina "Säg något" och tänker inget pinsamt nu lina..Inget pinsamt. Lina vänder sig mot dem och utbrister självsäkert "Do you mind if I shake your hand?". Killarna skrattar lite och skakar hand med henne och hon ber om en kram också varav jag och Sofia också hoppar på dom efter kramar. Mysiga kramar dessutom. Vi tar bilder med dom och snackar med dom i ett par minuter innan dom fryser halvt ihjäl och springer in igen. Gissa vilka som var lyckliga resten av den stunden i kylan.
När Enter Shikari väl äntrade scenen så kutade vi mot scenen och hoppade in i mosh-piten. Jag tappade bort som andra redan under första refrängen på första låten. Jag han dock bara mosha särskilt mycket i tre låtar för sen var jag helt plötsligt längst fram i mitten. Skakade dock inte galler men stod och hängde på en kille som gjorde det så jag hade full syn trots min tafatta längd. Under de sista låtarna kom jag dock fram till staketet och lyckan var total. Musikaliskt sett så var dom jävligt många gånger bättre än vad jag trodde att dom skulle vara. Jag visste redan att dom hade grym scenkänsla efter vad jag hört och det ryktet stämde till 100%.
En vakt hade varit på mig hela konserten och tyckte att jag såg ut att kvävas ihjäl och frågade flera gånger om jag var okej. Självklart var jag det. Bara för att man är kort och måste böja huvudet uppåt för att se betyder det väl inte att man inte kan andas eller? haha, Idiot. Blond backslick hade han med så vad ska man säga...
Otroligt nog hann vi med tåget hem också så vi slapp frysa röven av oss. Med någon minuts marginal så sprang vi in på stationen och bordade tåget. Vi hade funderingar på att gå till centralen men efter några övervägande om andra gånger vi varit i Göteborg & vårat otroligt bra lokalsinne (vi stod på en tvärgata till Avenyn och fick fråga förbipasserande om vart Avenyn låg- Bra jobbat) så slopade vi den idén och chansade på att hinna och det gjorde vi ju!
Fyfan vilken kväll.
Fick tyvärr inte med mig någon kamera så ni får klara er utan mina halvtaskiga bilder this time..
Nu ska jag sitta och drömma mig tillbaka.
Var fan ska man börja beskriva det?
Så otroligt jävla bra var det att det knappt går att förklara.
men det är väl värt ett halvtaffat försök.
Lina ringde mig en timme innan tåget gick igår och skrek av ilska eftersom förbandet Story Of The Year hade ställt in. Dom råkar vara ett av hennes favoritband och såklart hon var förbannad då. Hon ringde även upp och skällde ut arrangören och sa att det sög kuk att Story of the year hade ställt in. Ordagrant. Självklart var det tråkigt men det var bara att bita ihop och jag var ju mer taggad på att se Enter Shikari än SOTY så jag överlevde. Men bandet som dom hade ersatt SOTY med SÖG SÅ TOTALT JÄVLA HÅRT! Ingen energi någonstans och inga bra låtar. En snygg sångare dock men det kommer man inte långt på när det börjar att skära sig på de höga tonerna. Men vi överlevde då vi stod och hängde i bardelen.
Vi kom till Brewhouse 35 minuter innan insläpp och kön var redan då lång. Det fula var att kön ringlade sig på fel sida av turnébussen så man fick stå och trycka in i buskarna på vissa ställen så vi ställde oss inte i kön på en gång och tur var väl det att vi inte gjorde det. För rätt som det var kommer två män och börjar försöka ta sig in i bussen och Sofia skriker till! Det är dom, Det är dom! och jag kollar till och visst fan är det dom. Trummisen Rob Rolfe & Gitarristen Liam "Rory" Clewlow bara stod där precis bakom oss. jag och Sofia nästan skriker av upphetsning och extas och blir helt talstumma. Sofia bara väser till Lina "Säg något" och tänker inget pinsamt nu lina..Inget pinsamt. Lina vänder sig mot dem och utbrister självsäkert "Do you mind if I shake your hand?". Killarna skrattar lite och skakar hand med henne och hon ber om en kram också varav jag och Sofia också hoppar på dom efter kramar. Mysiga kramar dessutom. Vi tar bilder med dom och snackar med dom i ett par minuter innan dom fryser halvt ihjäl och springer in igen. Gissa vilka som var lyckliga resten av den stunden i kylan.
När Enter Shikari väl äntrade scenen så kutade vi mot scenen och hoppade in i mosh-piten. Jag tappade bort som andra redan under första refrängen på första låten. Jag han dock bara mosha särskilt mycket i tre låtar för sen var jag helt plötsligt längst fram i mitten. Skakade dock inte galler men stod och hängde på en kille som gjorde det så jag hade full syn trots min tafatta längd. Under de sista låtarna kom jag dock fram till staketet och lyckan var total. Musikaliskt sett så var dom jävligt många gånger bättre än vad jag trodde att dom skulle vara. Jag visste redan att dom hade grym scenkänsla efter vad jag hört och det ryktet stämde till 100%.
En vakt hade varit på mig hela konserten och tyckte att jag såg ut att kvävas ihjäl och frågade flera gånger om jag var okej. Självklart var jag det. Bara för att man är kort och måste böja huvudet uppåt för att se betyder det väl inte att man inte kan andas eller? haha, Idiot. Blond backslick hade han med så vad ska man säga...
Otroligt nog hann vi med tåget hem också så vi slapp frysa röven av oss. Med någon minuts marginal så sprang vi in på stationen och bordade tåget. Vi hade funderingar på att gå till centralen men efter några övervägande om andra gånger vi varit i Göteborg & vårat otroligt bra lokalsinne (vi stod på en tvärgata till Avenyn och fick fråga förbipasserande om vart Avenyn låg- Bra jobbat) så slopade vi den idén och chansade på att hinna och det gjorde vi ju!
Fyfan vilken kväll.
Fick tyvärr inte med mig någon kamera så ni får klara er utan mina halvtaskiga bilder this time..
Nu ska jag sitta och drömma mig tillbaka.
Tonight: Enter Shikari
har hört att Enter Shikari spelar ikväll i götet.
och vem ska besöka det?
ASTRID!
Hinner nog inte med sista tåget hem sen heller så det blir dygning i göteborgskylan så här dagen innan skolan. Men det överlever vi nog.
Så var ni säkrast finner mig ikväll är simpelt;
I MOSHEN PÅ ENTER SHIKARI!
och vem ska besöka det?
ASTRID!
Hinner nog inte med sista tåget hem sen heller så det blir dygning i göteborgskylan så här dagen innan skolan. Men det överlever vi nog.
Så var ni säkrast finner mig ikväll är simpelt;
I MOSHEN PÅ ENTER SHIKARI!
Your POISON runnin' through my veins
Alice Cooper - Poison
Det är ju i och för sig mest min & Mirres
fina stämmor som hörs mest. (Läs med lite ironi)
Notera att det är mig han pekar på 1.24
och håller kvar mot mig i 3 fucking sekunder!! :D
Det är ju i och för sig mest min & Mirres
fina stämmor som hörs mest. (Läs med lite ironi)
Notera att det är mig han pekar på 1.24
och håller kvar mot mig i 3 fucking sekunder!! :D
Alice Cooper - Bilder
Bilderna från Alice Cooper 14 december 2009-
Tåget på väg ner till Götet- Det var ont om platser så vi lekte resväskor.
Första förbandet Roxie77. En amerikansk Sleazare och tre svenska vanliga killar. Kändes som en rätt udda blandning och det var det också. Föll mig inte i smaken överhuvudtaget. söt vaktis också..
andra förbandet- orkade inte ens lägga till minnet vad de hette. Jag stod mest och hade ont i hela kroppen, ville bara lägga mig ner i fosterställning och sova. Så kan det gå om man bara sover 2 timmar natten innan. Men dom var hur som helst INTE min smak och hade med allra största säkerthet inte varit det om jag varit pigg heller.
drapering och söta vaktisar igen (dom är nog med på de flesta bilder skulle jag kunna tänka mig)
Drapeiet nere. Thank god. Alice där någonstans i suddigheten och en fin hand från någon random person.
Alice - School's Out
Suddigt. Lite för mycket rök på scenen?
Chuck Garric var lägligt placerad framför oss
FATTA ATT HAN VAR NÄRA!
Se där vem som kollar in i kameran då när Jack Daniels'en åkte fram
Jason Hook stod också ganska lägligt placerad.
Tog en snabb bild på publikhavet när vi kubbade utåt mot spårvagnen.
Pretty crowded huh?
Det var väl de mer acceptabla av bilderna. Det var skitsvårt att få dom bra eftersom det rök utav bara fan precis framför oss. HejHej tur!. För mer bilder & information om denna kväll- kolla Aerime's blogg.
Tåget på väg ner till Götet- Det var ont om platser så vi lekte resväskor.
Första förbandet Roxie77. En amerikansk Sleazare och tre svenska vanliga killar. Kändes som en rätt udda blandning och det var det också. Föll mig inte i smaken överhuvudtaget. söt vaktis också..
andra förbandet- orkade inte ens lägga till minnet vad de hette. Jag stod mest och hade ont i hela kroppen, ville bara lägga mig ner i fosterställning och sova. Så kan det gå om man bara sover 2 timmar natten innan. Men dom var hur som helst INTE min smak och hade med allra största säkerthet inte varit det om jag varit pigg heller.
drapering och söta vaktisar igen (dom är nog med på de flesta bilder skulle jag kunna tänka mig)
Drapeiet nere. Thank god. Alice där någonstans i suddigheten och en fin hand från någon random person.
Alice - School's Out
Suddigt. Lite för mycket rök på scenen?
Chuck Garric var lägligt placerad framför oss
FATTA ATT HAN VAR NÄRA!
Se där vem som kollar in i kameran då när Jack Daniels'en åkte fram
Jason Hook stod också ganska lägligt placerad.
Tog en snabb bild på publikhavet när vi kubbade utåt mot spårvagnen.
Pretty crowded huh?
Det var väl de mer acceptabla av bilderna. Det var skitsvårt att få dom bra eftersom det rök utav bara fan precis framför oss. HejHej tur!. För mer bilder & information om denna kväll- kolla Aerime's blogg.
Alice Cooper - Live @ Lisebergshallen 14/12
ÅH! SÅ FUCKING ÄCKLIGT BRA VAR DET!
Alice Cooper i mitt svarta hjärta alltså.
Vi kom ner till Göteborg vid 6-snåret fick snabbt tarnsportera oss till Lisebregshallen och hur vi lyckades ed det är ju en vetenskap i sig.. haha Två brudar utan lokalsinne och förmåga tt läsa tidtabeller rätt. Men Men. Vi hittade dit och hoppade in långt fram i kön hos Dennis och Erika som hade stått och köat sen 4.. Dom frös kan jag säga. Vi stod nog bara där i 5-10 minuter sen var det insläpp.
Förbanden sög enligt mig apballe.
Jag vet, förband ska inte överträffa huvudakten på något sätt, men när man knappt orkar stå kvar där framme vid staketet och bara vill sätta sig ner och hålla för öronen. Då är det inte okej.
Det roligaste förutom själva Alice måste ju varit när vi såg en av bröderna hårdrock komma upp på scenen som roddare. Vi skrek på honom och han log mot oss. Jävlar i min låda vad tunnhårig han hade blivit på huvudet då. fast det var fortafarande lika långt och risigt i nacken.
Själva Alice var så jävla underbart. Han var galen, publiken var med på noterna och ljudet var en gångs skull bra. Längesen det skedde. Tänkte inte ens på att det skulle vara några fel på ljudet och då är det ju jävligt bra. Det var så ös från samtliga bandmedlemmar och Alice körde på sitt brutala skådespel.
Så jävla segt bara att vi var tvugna att dra vid 22.15. Vi han bara se halva setlistan. Men det vi såg var underbart. Jag ville bara skjuta mig själv när vi tryckte oss ut genom piublikhavet. Life itruly is a bitch. Övernattningslägenhet i Götet någon?
Slänger ut lite mer bilder och någon video om en stund.
Alice Cooper i mitt svarta hjärta alltså.
Vi kom ner till Göteborg vid 6-snåret fick snabbt tarnsportera oss till Lisebregshallen och hur vi lyckades ed det är ju en vetenskap i sig.. haha Två brudar utan lokalsinne och förmåga tt läsa tidtabeller rätt. Men Men. Vi hittade dit och hoppade in långt fram i kön hos Dennis och Erika som hade stått och köat sen 4.. Dom frös kan jag säga. Vi stod nog bara där i 5-10 minuter sen var det insläpp.
Förbanden sög enligt mig apballe.
Jag vet, förband ska inte överträffa huvudakten på något sätt, men när man knappt orkar stå kvar där framme vid staketet och bara vill sätta sig ner och hålla för öronen. Då är det inte okej.
Det roligaste förutom själva Alice måste ju varit när vi såg en av bröderna hårdrock komma upp på scenen som roddare. Vi skrek på honom och han log mot oss. Jävlar i min låda vad tunnhårig han hade blivit på huvudet då. fast det var fortafarande lika långt och risigt i nacken.
Själva Alice var så jävla underbart. Han var galen, publiken var med på noterna och ljudet var en gångs skull bra. Längesen det skedde. Tänkte inte ens på att det skulle vara några fel på ljudet och då är det ju jävligt bra. Det var så ös från samtliga bandmedlemmar och Alice körde på sitt brutala skådespel.
Så jävla segt bara att vi var tvugna att dra vid 22.15. Vi han bara se halva setlistan. Men det vi såg var underbart. Jag ville bara skjuta mig själv när vi tryckte oss ut genom piublikhavet. Life itruly is a bitch. Övernattningslägenhet i Götet någon?
Slänger ut lite mer bilder och någon video om en stund.
Sonisphere Festival 2010.
JAG DOG.
JAG ÅTERUPPSTOD.
JAG GNUGGADE SÖNDER MINA ÖGON.
NÖP MIG SJÄLV I ARMEN.
SLOG MIG SJÄLV I ANSIKTET.
JAG KAN FORTFARANDE INTE FATTA ATT DET ÄR SANT...
SLAYER,
ANTHRAX,
IRON MAIDEN,
MÖTLEY CRÜE,
ALICE COOPER
på samma festival!!!!!
SES DÄR PEOPLE!
JAG GNUGGADE SÖNDER MINA ÖGON.
NÖP MIG SJÄLV I ARMEN.
SLOG MIG SJÄLV I ANSIKTET.
JAG KAN FORTFARANDE INTE FATTA ATT DET ÄR SANT...
SLAYER,
ANTHRAX,
IRON MAIDEN,
MÖTLEY CRÜE,
ALICE COOPER
på samma festival!!!!!
SES DÄR PEOPLE!
SRF & Metaltown bandsläpp.
Metaltown gjorde idag sitt första officiella bandsläpp.
Men SwedenRock gjorde idag årets hittills bästa.
Metaltown kör ut hårt med Rammstein, Sabaton, Nile, Finntroll och Cynic.
Men Swedenrock har idag medelat att de har bokat W.A.S.P!!!
MÄKTIGT!!
Jag kunde ju inte se W.A.S.P då de spelade i Sverige i höstas för det var 18-årsgräns.
Fuck That Shit. Kolla Leg i baren istället era lata, jävla bartendrar.
Men nu kommer frågan- Metaltown eller SwedenRock i sommar? eller båda kanske?
Får tigga och be de stackars päronen om julklappar bestående av festivaler. Icke helt fel.
______________________________________________________
Idag har jag haft foto hela dagen- gjorde ett CD-omslag till BMTH Suicide Season. Kan dock inte visa detta då jag glömde lägga över det på mitt USB i skolan. Men imorgon kanske?
Nu ska jag i varje fall dra mig till jobbet och falsksjunga luciasånger med 20 ungar minst.
Sen så blir det med största sannolikhet novellskrivande hela kvällen.
Vi höres!
Men SwedenRock gjorde idag årets hittills bästa.
Metaltown kör ut hårt med Rammstein, Sabaton, Nile, Finntroll och Cynic.
Men Swedenrock har idag medelat att de har bokat W.A.S.P!!!
MÄKTIGT!!
Jag kunde ju inte se W.A.S.P då de spelade i Sverige i höstas för det var 18-årsgräns.
Fuck That Shit. Kolla Leg i baren istället era lata, jävla bartendrar.
Men nu kommer frågan- Metaltown eller SwedenRock i sommar? eller båda kanske?
Får tigga och be de stackars päronen om julklappar bestående av festivaler. Icke helt fel.
______________________________________________________
Idag har jag haft foto hela dagen- gjorde ett CD-omslag till BMTH Suicide Season. Kan dock inte visa detta då jag glömde lägga över det på mitt USB i skolan. Men imorgon kanske?
Nu ska jag i varje fall dra mig till jobbet och falsksjunga luciasånger med 20 ungar minst.
Sen så blir det med största sannolikhet novellskrivande hela kvällen.
Vi höres!
DIO STÄLLER IN!
Kom till skolan i morse och träffar Aermie en snabbis och hon avlägger den underbara nyheten att Ronnie James Dio Ligger på sjukan. Helt så där bara?
Jag mitt godtrogna jag tänker väll att det inte ska skada hans Sverigebesök om 2 och en halv vecka och håller god min medan hon dampar lös och oroar sig.
Halv 2 sitter jag och finslipar på en planch i grafisk design och vad tror ni inte dimper ner i mobiltelefonen då eller?
-DIO STÄLLER IN HELA EUROPATURNÉEN!!!!
Jag dog. Jag återuppstod. Jag dog igen.
Så KAN ju inte bara gubben göra mot mig!?
Och ingen mer information än "Ronnie has been hospitalized and we are waiting for further news," finns att få.
Svinis eller hjärtsvikt?
Kommer det ens bli någon ny chans att se gubben? Jag menar han är ju inte direkt purung.
Och hur fan får man tillbaka pengarna från ticnet?
Jag mitt godtrogna jag tänker väll att det inte ska skada hans Sverigebesök om 2 och en halv vecka och håller god min medan hon dampar lös och oroar sig.
Halv 2 sitter jag och finslipar på en planch i grafisk design och vad tror ni inte dimper ner i mobiltelefonen då eller?
-DIO STÄLLER IN HELA EUROPATURNÉEN!!!!
Jag dog. Jag återuppstod. Jag dog igen.
Så KAN ju inte bara gubben göra mot mig!?
Och ingen mer information än "Ronnie has been hospitalized and we are waiting for further news," finns att få.
Svinis eller hjärtsvikt?
Kommer det ens bli någon ny chans att se gubben? Jag menar han är ju inte direkt purung.
Och hur fan får man tillbaka pengarna från ticnet?
